Privat pensionssparande, IPS

Det finns flera saker att inte tycka om med privat pensionssparade:

• Pengarna är inlåsta. Du kommer inte åt dem även om du skulle behöva dem till världens investeringstillfälle eller undvika tvångsförsäljning på huset, eller nåt annat.
• Behov. Vi vet inte ens om vi lever tills vi blir pensionärer. Om vi gör det kanske vi redan är miljonärer och inte ens behöver pengarna.
• Sparandeform. Det är lättare att glömma bort IPS än vanligt sparande. Alltså kan du bli sittande med dåliga fonder eller höga avgifter utan att du ens vet om det. Hade du sparat dem på ditt vanliga konto eller i din aktiedepå hade du troligen haft bättre koll på dem.
• En annan del i föregående punkt är att du inte kan investera i aktier. Dock kan du välja aktiefonder, förstås.

Saker att gilla med IPS:

• Avdraget – Du kan dra av upp till 12 000 kronor i IPS per år. Om man tjänar över brytpunkten för statlig skatt när man betalar in dem och under den nivån (hur nu skatterna ser ut då) när man tar ut dem sparar man in mellanskillnaden på skatten.

Mitt val
Jag väljer att spara 12 000 per år i IPS. Detta för att jag vid 55 års ålder planerar att vara fri från lönearbete och kan börja plocka ut dessa pengar till lägre skatt istället. Det är alltså på grund av skatteeffekten jag gör det men också för att dryga ut mina passiva inkomster och företagsinkomster från 55 års ålder. Jag har brottats lite med mig själv om att det är bättre att köpa aktier för pengarna nu istället, men såhär får det bli, jag ska fortsätta sätta av 12 000 om året så länge jag tjänar över brytpunkten för statlig skatt. Detta drabbar självklart mitt sparande. Det är decembers sparande som helt och hållet får bära detta eftersom jag inte vill sätta av några pengar innan året börjar gå mot sitt slut, ifall det skulle dyka upp ett pengabehov innan dess, eller jag skulle tänka om.

Ge gärna råd, då kanske jag svänger igen 😉